fredag 8 februari 2008

Sydländskt temperament

Ibland åtar jag mig att göra saker. Rätt ofta hinner jag ångra mig en eller två gånger. Nu är det en sådan gång. Jag åtog mig att hjälpa en kollega att ändra hennes blivande svärdotters klänning. Denna klänning skulle sedan användas på bröllopet (förstås..) i Chile. Inget fel i det. Alls. Förutom att det tar rätt många dagar innan jag har fått reda på om det gick bra eller inte. (Den 14:e kommer kollegan tillbaka till jobbet)

Vad jag vet så provade svärdottern inte klänningen innan de åkte. Visserligen ändrade jag bara axelbanden, men vad gör den chilenska bruden om hon står där och inser att de blev för korta? Eller sneda? Eller, eller, eller? Efter vad jag har förstått, så har de sydländska brudarna ett temperament som heter duga. Lite smårädd är jag allt.

Jag är alltid rädd när jag har sytt något och våndas ända tills jag hör att balen, bröllopet eller dopet gått bra. Vilket de jag har sytt åt knappast ägnar en tanke åt. De är förmodligen upptagna med att vara lyckligt nygifta, nydöpta eller ha baksmälla. Vilket de ska ägna sig åt, jag förstår ju dem också. Men jag blir ju så nervös! Jag kanske ska sluta sy åt andra och bara vara nervös över mig själv?




2 kommentarer:

Titti sa...

DU ska inte sluta sy för du ska sy till mig så det så :D

Jo sa...

Jaja, men er som jag känner kan jag ju plåga tills ni återkopplar, det är ju de jag INTE känner jag är rädd för.. :)