onsdag 16 april 2008

Poliser..

.. är några jag har enorm respekt för. Jag har aldrig hamnat i trubbel, om man bortser från den gången jag satt bak på en toktrimmad moppe som blåste om en civil polisbil i 70 km/h. Utan hjälmar och utan lyse. Inte jättesmart. Annars har jag bara träffat dem i "trevliga" sammanhang.

När vår Lilla Röd blev upphittad, ringde polisen från Lilla Byn upp mig. Jag satt i bilen och körde till Ikea (som vanligt) och blev lite paff när han ringde.

Farbror Blå: Ja, det är väl inte varje dag polisen ringer till dig...?
Jo: Nej, inte från Lilla Byn iallafall.

Lite försent kom jag på vad jag hade sagt. Jag menade ju att jag pratar med polisen i Gbg nästan varje vecka i jobbet. Men så lät det kanske inte. När vi väl kom till Lilla Byn, var jag ju givetvis tvungen att förklara mig och berätta vad jag menade. Och eftersom man förklarar, så låter det ju till slut ännu dummare/konstigare än det gjorde från början, men jag ville ju inte att Farbror Blå skulle tro att jag var en skurk som fick samtal varje dag.

Idag ringde Farbror Blå igen och ville veta lite om Lilla Röd. Saken är den att jag har nu pratat med samma Farbror Blå ett antal gånger, men eftersom jag har sådan respekt för poliser så hör jag aldrig vad Farbror Blå egentligen heter när han presenterar sig, för det enda jag hör är Det är från polisen.

Jag kan inte låta bli att tänka att om alla andra hade samma respekt för poliser som jag har, då skulle det inte bli så många brottsliga handlingar. Fast jag har å andra sidan respekt för tandläkare också, så jag kanske bara är knasig helt enkelt.

Inga kommentarer: