måndag 23 februari 2009

Födelsedagen som kom av sig

Sällan har en födelsedag hamnat mer i skymundan än denna dag. Imorse fick sötaste Dumle somna in. Det är oerhört tomt, trots att det finns två missar kvar här hemma.
Dumdum var inte bara en katt. Han var katten jag födde upp med nappflaska efter att hans mamma dog och lämnade honom ensam efter ett dygn. Han var den som höll mig sällskap under många långa dagar under studietiden. Han var med och dansade när jag fick mitt första jobb. Han var den som endast en gång bet eller rev en människa, annars var hans vapen att tvätta bort den som var jobbig, eller i värsta fall gick han därifrån. Han var sheriffen i stan och höll pli på de andra gossarna här hemma. Där var det ingen pardon, han spöade dem till och med som nyopererad med tratt en gång. Han var min bodyguard. Om jag skrek "Ajajaj!", kom han springandes och mjauade eller morrade åt den som gjorde mig illa.

Han var helt enkelt Dumle. Finaste gammelfluffen.

12 kommentarer:

yllet sa...

:( Fy vad tråkigt att läsa! Fin kisse. De får ju en alldeles speciell plats i hjärtat.

Mrs. b sa...

Åh vad tråkigt! :-(
Vilken fin bild på din lilla sötnos.

Malena sa...

Nej men fy vad tråkigt. Det låter verkligen som om ni hade något speciellt du och han.

Stor kram!

karro, sa...

usch, vad tråkigt. han var verkligen en speciell katt. stora stora kramar

Miss Upsey Daisy sa...

Du vet var jag finns.

Em sa...

Jag beklagar sorgen och förlusten av en familjemedlem. Dumle verkar ha varit en fantastisk katt. Jag vet hur stor kärleken kan vara till en liten fyrbent fluffig kompis. Kram!

Titti sa...

*Stor kram*

Finns inga ord som fyller tomrummet men vi kan försöka fylla det med fina minnen!

Ses på torsdag!

Jo sa...

Yllet: Tack. Ja, de får ju det...

Mrs B. Ja, inte roligt alls! Han var fin!

Malena: Ja, vi hade ju det.. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle ta det riktigt såhär hårt... :( Tack för omtanken och kramen!

Karro: Ja, han var det. Synd att du inte hann träffa honom.. :( Tack för kramar och omtanke!

Miss UD: Ja, vännen, och jag såg den finaste dikten! Kram!

Em: Ja, större än jag trodde. En liten familjmedlem,men stor saknad! Kram!

Titti: Stor kram och tack!

annette sa...

Så tråkigt att läsa, blir ju en speciell kontakt när man som Du oxå nappat den som nyfödd!

Styrkekramar//annette

Jo sa...

Annette: Stort tack för omtanken och styrkekramen!
Kram!

pysselpralinen sa...

Usch så sorgligt. Det kan verkligen bli så himla tomt efter att ett husdjur försvunnit. Men det var fint att läsa om vilket kul och bra liv han verkar haft, känns som att han hade en suverän matte och ett rätt kul kattliv! :-)

Hoppas orken kommer tillbaks snart.

Jo sa...

Pysselpralinen: Jo, han hade det nog ganska bra och jag ska vara glad att jag fick ha en så mysig katt så länge ändå. En del går ju helt miste om det, så jag har det ju ganska bra ändå.