måndag 22 februari 2010

Barnslig kärlek

Jag är så himla förtjust i Margrethe/Röstiskålarna och de olika redskapen som finns att köpa. Jag har en teori om att jag gillar dem för att de känns sådär härligt robusta och stadiga som man minns (läs: tror) att allt var när man själv var liten. Mor P hävdar dock att det bara fanns skålar hemma, inga redskap, så det kanske var på dagis? De får mig att må bra iallafall (hur nu köksredskap kan få en att må bra?).Hemma i stan har jag satsat på svarta och vita skålar, här hemma har vi ju en massa färg i köket. Ute i rucklet är köket vitmålat och därute blir det istället en massa olika färger, men mest rött.

5 kommentarer:

Mia sa...

Håller med dig om att de känns rejäla både skålarna och redskapen. Jag har grön skålar från USA som min syster köpte och de är likadana som röstiskålarna men heter något annat. Skulle vilja ha de mindre till barnen de är ju så söta.

Du får ha en bra dag./Mia

lisa sa...

Åh, de är verkligen snygga! jag undrar dock om det inte är riktigt lika bra kvalisort som på "den gamla goda tiden", för jag har lyckats ha sönder en skål, det trodde jag var omöjligt.

Camilla sa...

Jag har också lyckats spräcka en av de långsmala - fast den var rätt gammal. Men de är så bra, tunga och rejäla och med gummilisten undertill.

Jo sa...

Mia: De är nog egentligen mer söta än användbara, de små. Men de är fina! :D

lisa: Jag tror nog faktiskt att du har rätt. Mammas har hållt i en och en halv evighet, men min röda jag köpte för två år sedan har redan fått en nagg i botten efter att jag tappade den.

Camilla: De är ju iallafall med stabila och hållbara än IKEAs lookalikes. Och snyggare! :)

AnnaA sa...

Jag har två gamla och tre nya. Alla i olika färger. De gamla skulle verkligen behöva nya gummiringar dock... Men de är så bra! Och fina. :)