måndag 22 november 2010

En fin gräns

Det sägs att gränsen mellan galenskap och geni är väldigt fin. Just nu står vi och vacklar på den gränsen. Vi är nämligen ute i stugan. Det verkar som om vi är helt ensamma ute på ön, inte ens pensionärerna är här.

Det skulle kunna bero på att prognosen för vädret försöker inbilla oss att det ska bli massa minusgrader och blåsa kulingstyrkor hela veckan.

Jag tycker att det verkar mesigt att överge ön bara för det, men det är ju jag det. Och så var det det där med den fina gränsdragningen igen...

4 kommentarer:

Tant Grön sa...

Jag förstår att det är svårt att överge ön. Det verkar var ett himla trevligt ställe det där rucklet :)

Fröken Fräken sa...

Äh, vaddå, lite snö och blåst härdar bara! Det är bara att ta en sop och fösa undan det värsta av snön, om det behövs. Säger en kaxig norrbottning. :-D Ni kan ju bunkra upp och mysa på inomhus medan vindarna viner runt knuten.

Miss E sa...

Hoppas vädret håller sig på den goda sidan och att ni klarar av att både vara där samt ta er därifrån utan större bekymmer. Kram!

P.s. Jag äger numera en symaskin som man kan sy på :-) D.s.

Jo sa...

Tant Grön: Ja, det är himla trevligt. Inget fancy, men vårt och mysigt! :D

Frk Fräken: Ja, nu har spöregnet övergått i snö och det börjar lägga sig. Sopa, det tänker jag då rakt inte göra, jag ska pyssla inomhus, så får det snöa bäst det vill ute! ;)

MissE: Med en klass 2-varning utfärdad räknar jag med att vädret hamnar på onda sidan... Men vi klarar oss härute ändå. Förhoppningsvis hinner det ordna till sig på en vecka, så vi kan ta oss hem sen.
Symaskin: Heja!! :D Kram