tisdag 30 november 2010

Hem, ljuva hem!

Vi tog oss hem till slut, men det var en strapats som heter duga. Elva timmar från dörr till dörr. (i vanliga fall tar det ca fem). Jag börjar få tillbaka känseln i fötterna nu och är rätt nöjd med att bo inne i stan i en lägenhet.

Vi skrattade till lite när vi kom hem och vi hade en barmarksparkering på gatan nedanför vårt fönster. Lite skillnad mot Ruckelön där snön låg en meter djup på sina ställen på väg ner till bryggan...

2 kommentarer:

Fröken Fräken sa...

Hejsan pionjärer och vildmarksöverlevare! Ja, tänk så tacksam man blir för civilisationens bekvämligheter :-) Det är ju det jag alltid säger, vem har kommit på det här med vinter, snö och minusgrader? Ett särdeles dåligt koncept!!

Miss E sa...

Skönt att ni kom hemordentligt!